hannavidmark

Nu har vi äntligen kommit fram till Martin och Linda i Stavanger. Flygningarna har gått både bra och lite mindre bra. Började imorse med första flyget när personen framför oss började må dåligt. Jag fick panik eftersom att jag har lite kräk-fobi. Efter att ha hållt för både öron och näsa var vi framme på arlanda och kunde gå ut ur planet.

Väl inne på Arlanda ville jag äta på Max, och det såg lovande ut rätt så länge, ända tills vi insåg att det inte gick att ta sig till Max utan att flyga inrikesflyg. Jag deppade ihop, men peppade upp 10 minuter senare då jag fick i mig lite mat. Dock så blev det Mc´ Donalds, men det dög. Efter maten blev det incheckning och massor med slö.
Efter en halvtimme kom det en spansk tjej och satte sig bredvid oss, och en halvtimme senare kom en kompis till henne. Ni skulle ha hört tjattret, jag lovar er att en hönsgård är tyst jämfört med de två. Tempot var också grymt fort ( Frida du ligger i lä där )

Flygningen från Arlanda till Oslo gick bra, sen började kaoset. Min väska var sist ut på bagegebandet och vi började få ont om tid. När vi kom fram till bagage inlämningen var det 7 mils kö. Jag gick snällt och ställde mig i kön medans Anders gick före hela kön och pratade med hon som satt där. Anders vinkade att jag skulle komma dit så jag gjorde det. Då brakade allt loss och en äldre kvinna börjar skrika åt oss för att vi fick gå före. Jag förklarade lugnt och stilla att vårat flyg går om 20 minuter, men det stillade inte hennes humör utan hon fortsatte att skrika och vara allmänt otrevlig.  Efter vi hade fått in våra väskor och skulle gå mot säkerhetskontrollen var jag livrädd och trodde hon skulle springa ikapp oss och strypa oss. Väl framme vid Gaten så kunde vi andas ut, trodde vi, 5 minuter senare passerar hon med mördarblick, så jag och Anders drog på oss luvorna och gömde oss.
Vi klade oss undan henne även denna gång och kunde gå ombord på planet efter all stress.

Sista flygningen gick till en början jätte bra, ända tills vi skulle till att börja landa i Stavanger. Det blåste jätte mycket och planet skakade och vinglade. Jag som är flygrädd hade vid det här laget klämt sönder Anders hand och börjat grina floder. Efter de längsta 12 minuterna i mitt liv så landade vi och möttes upp av Martin.

Nu har vi haft julklappsutdelning och ätit varma mackor. Jag tror det blir en tidig kväll ikväll, det tar på krafterna att resa en hel dag.

Vi hörs imorgon. Kram Hanna

P.s Mamma, du kan svara på mina sms, det är inte dyrare att skicka bara för att jag är i Norge D.s