Pengar, tankar, avsked ?
Jag fick min deklaration förra veckan. Det blev ett mycket positivt besked. 15 000 kr in på mitt konto innan midsommar. Thank yoou! Har däremot inte kommit på vad jag ska göra med pengarna. Resa vore ju rätt trevligt, men samtidigt behöver vi köpa en ny tv. En ny bil skulle ju inte heller sitta fel eftersom Pärlan börjar bråka allt mer med mig.
Känner jag mig själv rätt så kommer pengarna bara att försvinna till räkningar och dylikt innan jag ens upptäckt att de har kommit in på kontot.
Under den senaste månaden har jag tänkt och funderat en massa kring framtiden. Inte så långt in i framtiden, utan mer sommaren och hösten. Osäkert om jag får någon semester, får jag och Anders någon semester tillsammans ? Vad ska jag ta mig till när andra hälften av räddningspatrullen flyttar till andra änden av landet? Oh my, jag får nästan lite svårt att andas när jag tänker på det. Räddningspatrullen har ställt upp för varandra under så många år, och helt plötsligt så finns hon inte lika nära som hon alltid har gjort. Det gör ont i hjärtat. Jag vill inte vara själv med kidsen på gympan och förresten, hur ska föreningen överleva utan henne? Hon är ju mamman i föreningen, hon som styr upp allt, har ett finger med i allt och är helt enkelt bäst.
Just nu väljer jag att inte tänka på avskedet utan bara den otroligt roliga tid vi har kvar att umgås med varandra.
Räddningspatrullen gör comeback och vi är bättre än någonsin : )
Känner jag mig själv rätt så kommer pengarna bara att försvinna till räkningar och dylikt innan jag ens upptäckt att de har kommit in på kontot.
Under den senaste månaden har jag tänkt och funderat en massa kring framtiden. Inte så långt in i framtiden, utan mer sommaren och hösten. Osäkert om jag får någon semester, får jag och Anders någon semester tillsammans ? Vad ska jag ta mig till när andra hälften av räddningspatrullen flyttar till andra änden av landet? Oh my, jag får nästan lite svårt att andas när jag tänker på det. Räddningspatrullen har ställt upp för varandra under så många år, och helt plötsligt så finns hon inte lika nära som hon alltid har gjort. Det gör ont i hjärtat. Jag vill inte vara själv med kidsen på gympan och förresten, hur ska föreningen överleva utan henne? Hon är ju mamman i föreningen, hon som styr upp allt, har ett finger med i allt och är helt enkelt bäst.
Just nu väljer jag att inte tänka på avskedet utan bara den otroligt roliga tid vi har kvar att umgås med varandra.
Räddningspatrullen gör comeback och vi är bättre än någonsin : )
