hannavidmark

Det här året gav jag ett nyårslöfte som min omgivning dömde ut totalt. Somliga trodde jag skulle klara 2 veckor medan somliga trodde 1 vecka. Bara för att folk dömde ut det och för att jag är en tävlingsmänniska utan dess like gav jag mig den på att jag skulle klara det. Hittils har jag klarat det med råge! Jag bestämde mig nämligen för att jag skulle börja gymma, och det är väl inte någon större sak, men det stora nyårslöftet bestod av att jag minst 1 gång i veckan skulle gymma på morgonen innan jobbet. Och vill ni veta, hittils har jag tränat innan jobbet minst 2 gånger varje vecka.

Jag skulle nog vilja ge mig själv en liten applåd, bara för att jag känner mig duktig. Ibland måste man faktiskt få vara lite ego och ge sig själv lite komplimanger. Man kan aldrig få nog av dem. Folk måste bli bättre på att berömma varandra.


Tillsist tänkte jag berätta att Ronny lever fortfarande och hans ägare kommer hem på söndag, vilket innebär att jag måste skrubba akvariet och snabbanta Ronny eftersom jag har gött upp han lite(han var ju så spinkig).

Jag undrar huuur man kan få stänga av vattnet i hela lägenhetslängan och bara lämna en lapp på morgonen 1 timme inann de stänger av det ?! Tur att Anders väckte mig och berättade den roliga nyheten så jag hann fylla allt som gick med vatten så jag skulle klara dagen. Insåg dock att jag aldrig skulle lyckas duscha så då fick jag cykla iväg till hallen. Passade även på att träna när jag ändå var där.

När jag sedan kommer hem så står det 2 arbetare i min lägenhet och stänger av ventilationen, great. De har inte rena skor och det är rätt slaksigt ute, och även i lägenheten nu.

Ska snart bege mig till jobbet, men först Days of our Lives. haha

Kvällens stora händelse:

Anders stog och väntade på skjuts till träningen och kikade ut genom fönstret, när han såg en polisbil köra in på vårat område. Jag flög upp ur soffan och kikade lite försiktigt ut genom persiennerna för att se polisbilen. Den körde runt och var påväg att fara härifrån när den helt plötsligt bromsar och gör en usväng tillbaka förbi våran lägenhet och stannar vid huset intill. Det stora problemet nu var att vi (mest Jag) inte kunde se vad som hände. Nyfikhenheten tog över och jag smög ut på balkongen för att kunna se. Fick dock inte någon klarhet i vad som hände i huset intill, men jag och Anders har våra aningar. Bäst att hålla lite koll på grannhuset nu.

Nu efteråt när jag har bearbetat händelsen kom jag på mig själv hur mycket tant jag är. Hur normalt är det egentligen att stå och kika genom persiennerna bara för att man är så nyfiken. Troligtvis det största tantsyndromet som finns.

Sedan mitten på December och fram till Februari ska jag vara fiskvakt. Hittils har det gått bra med den lilla guldfisken Ronny. Han bor på salongen i sitt lilla akvarium och tittar på allt folk som är där. Jag tror han tycker det är roligare att vara där än att vara hemma. Han får liksom mer uppmärksamhet på salongen. Jag har däremot inte så bra hand om fiskar, eftersom jag aldrig har haft en fisk i hela mitt liv, men jag gör mitt bästa. Jag matar han varannan dag, byter vatten varje vecka, pratar lite med han nästan varje dag och ger honom mycket kärlek. Jag tror att han trivs bra hos mig, även om jag inte riktigt är en fiskvän. Härmodagen försökte han bita mig när jag skulle ge han mat, tror han är undernärd eftersom han är så galen i mat ? Tror dock inte att han skulle bita mig i fingret eftersom han är så liten och jag har aldrig hört att guldfiskar äter kött, meeeen man ska aldrig vara säker.

Jag ska hålla er uppdaterade om hur det går med Ronny, för om han dör är jag nämligen också död.